.
NU TILL SLUT. Så är jag färdig med min egna långklänning som jag har jobbat på ett tag. Jag blev väldigt nöjd faktiskt. DEn blev precis som jag tänkt mig. Skillnaden är bara att jag klarade det. Det trodde jag aldrig. HEHE. Bra där Cornelia.
Det är alltså en väldigt fin sommarklänning som man kan ha som finfint, men också som en mysklänning att gå omkring i här hemma och dona. För det är ett väldigt mjukt tyg.
Jag har länge velat ha en klänning med låg  och snygg rygg och utan band. Men aldrig hittat någon. Och skulle jag hitta någon så skulle den ändå vara ovärt dyr. Och i såna lägen så ska man alltid försöka sig på att fixa det själv. Om det inte är helt omöjligt då. Fast sen så är det ju så att ingenting är ju omöjligt. Det kanske verkar så först. men när man väl börjat försöka så är det inte omöjligt längre. Utan bara svårt beroende på vad det handlar om. Så jag säger att man ska alltid försöka. Försöka går ju.
.
Nu ska jag gå omkring i min klänning och fixa så att jag sedan kan mysa framför en film. Har tre olika filmer att välja mellan. The Truman Show, Domino eller The Way We Were. Får SE vilken det blir. HÖHÖ.
.
tack och hej leverpastej.
.





.
DET där störande ljusa ljuset mitt på klänningen är ljuset från kvällssolen genom fönstret. Jag vet. Hur frustrerande som helst. jag stör mig lika mycket som ni. men jag orkade inte göra något åt det. LAT cornelia. AJA.