DETTA ÄR MIN UNDERBARA SYSTER. Hon är obeskrivlig. Det händer rätt så ofta att man skriver att folk är obeskrivliga. Men Julia finns det verkligen inte ord till.

Hon har funnits i hela mitt liv. Och då menar jag inte bara att hon funnits i mitt liv utan också varit där för mig. Alltid har hon varit min förebild. Någon jag sett upp till och ser upp till fortfarande.

Det märktes nog som mest i våra yngre dagar för då ville jag verkligen vara som hon.

Vi hade likadana klänningar. I princip likadant hår förutom att hon hade lite mörkare än mig. Och sen så gjorde jag också det som hon gjorde. Redan då när vi var jättesmå.

.

Det var en sommar då vi sprang omkring i vårat hus i bara badkläder. Jag har ingen aning varför men helt plötsligt så bestämde sig Julia för att lägga in två stycken apelsiner, som hon tagit från fruktfatet, innanför sin bikinitopp. Som bröst eller något. Och jag som beundrade allt hon gjorde och ville vara likadan gjorde förståss desamma. Fast då var det bara ett problem. Jag hade ingen bikinitopp utan bara trosor. För jag var så pass liten så vad hade jag och dölja. Men jag hittade en lösning och la självklart de två apelsinerna på det enda tillgängliga stället vilket var i min bikinitrosor. SÅKLART. HEHE. Och sen fortsatte vi springa omkring och jag var väldigt nöjd. Måste ha sett helt stört ut. MEN. Det är lite så vi är. JAG och JULIA. Eller alltså vi stoppar ju såklart inte apelsiner innanför våra badkläder längre. Det skulle nog inte vara lika gulligt i den här åldern. MEN vi gör oftast väldigt tokiga saker som kan anses helt störda för vissa och vi är bara så.

Vi har också speciella perioder som verkligen sätter oss in i. Vi hade till exempel en brutal ROSA period ett tag. För några år sedan. Och då kan jag säga att ALLT var rosa. Vi var rosa, allt vi rörde i var rosa. Vi hade typ fobi för allt icke-rosa.

Vi gjorde skönhetsböcker som var rosa. Där satte vi in alla saker vi ansåg tillhörde kategorin SKÖNHET. Sen så blev vi inspirerade av SKALMAN och gjorde en klocka som visar vad man ska göra under dagen. Fast vi gjorde en lite annorlunda version av skalmans klocka. Istället för att sova och äta så var det skönhetsgrejer som gällde. När man skulle måla naglarna, när man skulle skriva i sin skönhetsbok, sova sin skönhetssömn och dylikt. Vi var riktigt ambitiösa små varelser. Vi gjorde till och med en liten visare på klockan som vi kunde flytta runt. Vilket jobb.

Så har vi alltid varit. Ambitiösa och väldigt energirika och kreativa.Vi gör alltid roliga saker. HÄRLIGT härligt.

.

Det här året fyller Julia MYNDIG. Hon har blivit en stor flicka nu och det är fullt upp hela tiden. Hon har kommit så långt i livet så att hon får åka iväg som utbytesstudent till USA. Hon åker den TJUGONDE AUGUSTI. Och jag kan inte fatta det. Allt är så svårt. Hur ska jag någonsin kunna förstå att en av mina närmaste. Min älskade syster. Min förebild. Ska åka iväg i ett år. Vi kommer inte ses på hela tio månader. Är det ett skämt eller. Vi brukar ju Typ dö av att inte ses på bara några dagar. Typ krama varandra tills vi dör när vi träffas igen efter någon av oss varit borta i en vecka eller så. HUr ska detta gå. Men det är inget skämt. Det är verklighet och det händer snart.

Hon ska åka bort och hon kommer inte finnas här. Hon kommer finnas på datorn. På skype. På MSN. Men vadå. DEt är inte samma sak.

Och jag har precis nu för ett tag sen insett detta. Och jag orkar inte oroa mig så mycket och gråta hela tiden. Men jag har insett en sak som medförde en lite konstig känsla. Och det är att jag aldrig har tagit farväl till någon förut. Alltså på riktigt. Visst min mormor när vi åker därifrån efter en veckas besök på sommaren och så men aldrig så här. Att säga hejdå till någon som man älskar och som man inte ska träffa på ett år.

Vissa kanske tycker att: "det är ju bara ett år, det kommer gå snabbt", "Det är ju inte så att du ska säga hejdå för evigt". men då ska jag säga en sak. Det känns faktiskt lite som en evighet. För det hinner faktiskt hända en del på ett år och även om vi kommer höras på datorn och så. Så är det en helt annan sak. Hon kommer inte finnas här hemma. DEt är så svårt att föreställa sig att hon inte kommer finnas där på morgonen stressandes i badrummet och sittandes vid frukostbordet och äta sin nyttiga frukost. hon kommer inte finnas där när jag kommer hem och ska berätta något askonstigt om någon person som vi kan skratta åt. Det går inte att beskriva hur det känns. Men det känns för konstigt.

Men det är min syster och vi kommer klara det. Jag vet att  hon kommer klara det galant i USA. Hon kommer ta alla med storm och sedan komma hem om möjligt ännu mer underbar än innan. Jag kommer att sakna ihjäl mig efter henne men vi kommer höras på skype och sådant och hålla kontakten. Och det kommer funka helt ok. Ja det kommer det. Det måste det. Jag måste intala mig det.

.

Hon är sin. den vackraste jag sett någonsin. Och hon är min syster.