QUE SERA SERA.




.
EFTERSOM att jag är femton år och ska fylla sexton (nästa vecka faktiskt), så har jag precis gått ut grundskolan. Jag har inte riktigt förstått det än helt. Men jag har börjat inse det lite grann nu. Och det gör mig både GLAD och LEDSEN. Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta som man brukar säga.
Det är så blandade känslor och tankar för jag har precis lämnat den mest fantastiska klassen och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna gå i skolan varje dag utan de. Min underbara konstiga klass. Det finns inga som de. Vi var så otroligt tajta och det är så typiskt att man ska skiljas när man är som närmast varann. INTE OK. Men som tur är så kan man ju fortfarande träffas. även om det inte är samma sak så funkar det ju ändå. För man vill ju inte gå om ett år direkt. hehe. man måste gå vidare i livet. vilket jag är på väg att göra. eftersom att en ny skola och en ny klass väntar nu efter sommaren. GYMNASIET. helt sjukt vad fort det har gått.
.
JAG gick ju nyss i mellanstadiet och var så glad över att jag fick börja sminka mig. Jag var ju alldeles nyss sju år och höll min nyfödda bror i famnen för första gången. nä förresten jag satt nyss på dagisgolvet och lekte med barbie. VAD händer liksom? nu har jag gått ut nian. NIAN. Allra högst uppe i näringskedja, inom grundskolan.
Det har ju typ alltid varit nian man har varit rädd för när man var yngre. världens respekt liksom. Och nu var det jag som gick i den klassen. ofta någon skulle vara rädd för mig och mina kära före detta klasskamrater. Jag känner mig ju fortfarande som en liten korv. undra om man någonsin kommer känna sig stor. hehe.
.
MEN jag tror inte jag vill bli stor. Jag trivs rätt så bra med där jag är nu. Jag tycker om att längta efter något hela tiden. Just nu längtar jag efter sommar och sol. Och jag har många förväntningar inför gymnasiet. Det kommer nog bli AWSOME.
Så det här med att sluta nian. Det känns skönt att sluta, men jobbigt att lämna alla fina människor. Men samtidigt så känns det väldigt roligt göra något nytt. En förändring. En ny milstolpe i livet.
Man måste ta dagen som den kommer liksom. Det får mig att påminnas om min förra klassföreståndare HANS. Han är helt Wonderful. Seriöst den bästa läraren. Han sa att det som händer, det händer. What will be, will be. Que sera, sera. det kommer från en sång som är jättemysig och harmonisk (oj "harmonisk", vilka konstiga ord jag använder). Men den är värd att lyssna på.
Doris Day – Que Sera Sera
.
tack och hej leverpastej.

Kommentarer
Postat av: Mormor

så himlakul att du startat en blogg, men nu måste du vara flitig och skriva.....

Kram fr mormor

2010-06-14 @ 22:34:42
Postat av: miss_rosa_92

får jag bara påminna dig om att när jag var tolv och du var tio så lekte vi fortfarande med barbie och byggde kaplasstavshus. hallå där

2010-06-14 @ 23:49:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0