EN väldigt söt person smsade mig idag mot eftermiddagen. Vid namn Olivia. Hon undrade om jag var sugen på att åka in till stan och bara sitta och mysa i nere vid kajen.

Självklart ville jag det. och eftersom att jag har tillgång till mitt eget lilla fordon för att ta mig någonstans så behövde jag inte anpassa mig efter de patetiska bussarna som typ aldrig går när man vill. Så både jag och Olivia packade med oss lite smått och gott för att bli så feta som möjligt. För då kan man ju rulla hem sen. Vilket går mycket snabbare än något annat.

Som vanligt när vi har varit ifrån varandra länge så blir det alltid en mega-fet-bamse-gigantisk-stor och hård kram direkt när vi ser varandra. Jag älskar verkligen såna kramar. Så mysiga.

Vi gick sen och satte oss med våran stora blåa filt ute på bryggan i solen och dukade upp så fint som det bara gick. Vilket inte var så lätt eftersom vi endast hade lock som tallrikar. men man vet ju ändå att det var gott så behövde egentligen inte övertala våra ögon.

Vi pratade och skrattade. Precis som vi alltid gör. och det var seriöst det bästa denna dag. hade dock för lite tid. Vi hinner aldrig prata klart riktigt som sagt utan blir alltid avbrutna av något. men ju för sig så skulle vi typ behöva flera år för att bli nöjda. och det känns lite jobbigt att stänga ute omvärlden så länge så vi struntar i den tanken. HEHE.

DET var alla fall jättemysigt att sitta där och bara njuta. och helt plötsligt när vi satt där så hörde vi ett plask. Vänder snabbt våra blickar mot ljudets riktining och såg en person ligga i vattnet. Den strömmande kalla älven.

En person med en cykel låg i vattnet. Och sen kom den personen upp och strax där efter så kom det en anna person cyklandes mot vattnet och hoppade rakt ner med cykeln och allt. Såg väldigt roligt ut faktiskt. Och så höll de på väldigt länge upp och ner hela tiden. Roligt för oss åskådare att titta på. Och till slut hade det samlats en hela skara med folk som titta helt tagna av vad de höll på med.