.

IDAG har jag träffat olivia äntligen. vi satt nere vid kajen. like always. och myste med middag. min mat bestod av banan, créme fraiche, baguette, honung och flingor. gott.
vi pratade på för fullt och som alltid så räcker aldrig tiden till. tur att det finns fler dagar.
det är så jobbigt för man märker hur mycket man behöver människor i sitt liv när de inte alltid är där som de brukar. jag och olivia gick i samma klass och träffades ju därför varje dag. så det är så annorlunda nu när vi går på helt olika skolor. det kan ibland kännas liksom att när man träffas att vi bara är gamla klasskamrater som ses. att man i princip lever ett nytt liv nu. så kan det kännas. men så är det verkligen inte. man måste påminna sig själv om det. allt är som vanligt. det är bara annat och tänka på nu. en massa annorlunda att fylla hvuvudet med. det kommer ta ett tag att änja sig. men när det nya väl blivit en vana så kommer resten falla på plats också. jag bara vet det.
.
tack och hej leverpastej.
.