.

.

FICK EN FRÅGA om fågelbilderna. om jag har tagit de själv. och ett enkelt svra är att JA. jag tar alla bilder själv med min alldeles egna kamera (nikon D60 oftast med 18-55 mm). om det är på mig själv använder jag stativ och väldigt sällan händer det att andra tar helbilder, på mig själv, åt mig. så jag tar i stort sätt alla bilder själv. och om inte vilket händer sällan, så skriver jag det. vem det var som tog just de korten. så står det inget så är jag fotografen bakom bilderna.

tycker mer om att stå bakom än framför kameran. men det funkar framför också. men ja. ni förstår. ja tycker så mycket om att fotografera. att uttrycka något i bilder. fånga ett ögonblick på en skärm, en känsla. otroligt effektfullt.

.

.

.

IDAG är det fredag igen och dags för helg och det är vecka 42. vilket betyder att det är bara en vecka kvar till höst lov! helt sjukt! så ruggigt skönt.

och det är den 23 oktober vilket betyder att det är 5 dagar kvar tills Olivia fyller 16 och får övningsköra, och tills JULIA fyller hela ARTON år!!!! helt galet sick! då blir hon myndig. vart springer tiden iväg.. Men det ska bli sjukt kul! sen så har det också gått exakt två månader sedan jag började gymnasiet! det är ännu mergalet. vad fort det har gått. blir ju rädd.

.

har varit en bra dag idga alla fall, ock väldigt trött, men blev mer uppåt när vi fikade på historian. den sista lektionen, drömmar och chokladbollar. MUMS.

sen blev det ingen dans för jag hade ingne ork. dåligt av mig, så jag gick och kollade på modevisnin i MVG. och imorrn ska jag också det. mest för at min underbara vän SOFIE ska vara modell! mellan klockan två och fem. AAH! sjukt kul blir det.

sen blev det KLT och sen spela innebandy och lite andra sporter. hehe. med sköna människor. kul. men sjukt varm.

.

dessa bilder bjuder jag på från skolan. några av alla fina människor i klassen min som gör dagarna värda.

haha gillar Magnus och emmas min. haha.

.

.

ALLTSÅ kolla så underbart vackert.

det är helt sjukt hur något så naturligt kan vara så vackert.

det vackra ha rkommit fram naturligt utan tillfixning. världen är ändå vacker om man kollar djupare än vad vi människor har gjort med den.

att vara naturligt vacker.

.

.

VILL bara vara med denna människa nu. spendera riktigt lång tid med henne.

jag vill göra så mycket hela tiden. men hinner aldrig och det värsta är att jag inte vet var tiden tar vägen. ja menar imorrn är det redan fredag.

.

.

UTAN ATT VETA. hur. vad eller varför. kan man ändå göra något åt det.

if you put your mind in to it.

.

.

Bild tagen av mig i veckan. vackert.

.

FÖRSTÅELSE är nog en av de svåraste sakerna vi kämpar med om dagarna.

förstå hur folk tänker. hur en person tänker. förstå varför det är som det är.

vraför är det ibland så svårt att förstå.

ibland är saker så svåra att förstå att man behöver bevis för att tro på det. man förstår det inte själv. det är som att det går över hjärnans begränsning. hur man än vrider och vänder på det så fattar men inte.

.

förståelse är så brett. det sträcker sig så långt. det kan vara alltifrån att man inte förstår en fråga till ett prov till att förstå varför ens föräldrar skiljer sig.

ofta så förstår man inte saker för att det kommer som en överraskning. för hade man vetat det hade det ju varit mer förståeligt.

men man vill som bara att någon ska komma med ett facit i handen och förklara för en.

.

när något är väldigt svårt att förstå så har man ofta flera frågor i huvudet. man ältar fram och tillbaka. "jag förstår ingenting".

men egentligen vad man ändå utvecklas av det. det spelar ingen roll om man förstår det eller inte, i vilket fall så ifrågasätter man ju ändå.

men något som är viktigt att komma ihåg.

det är att man inte behöver förstå allting.

.

.

ÄR hösten påväg bort eller påväg fram. jag kan inte riktigt avgöra. men vackert är det i alla fall med de färgglada löven som på morgonen har frostats. det spegelblanka vattnet med dimman svepandes över. den klarblå himlen och den starka solen. den kalla men friska luften som tvingar en att använda mössa och halsduk. det är väldigt mysigt med hösten när den är på det här viset. sen finns det ju jobbiga delar också, men jag väljer att se det positivt eftersom att det finns så mycket annat som kan vara negativt.

.

idag är det skolfoto och vad vi ska göra säger jag inte. men vi genomförde inte våran första idé alla fall. ni får se senare.

.

.

för er som inte alls vet vad detta handlar om så kan jag ju berätta att hundrasextio elever på midgård. (obsevera endast midgård i hela umeå) ha inte fått sina datorer än. Musik 1, arena natur 1, och alla tre arena kulturklasser. alltså är jag en av dessa.

vi har väntat på dessa förbannade datorer i en hel himla månad nu.

Redan första veckan sa de till och med en dag och tid då vi skulle få de. alla var förväntansfulla. och längtade. tillslut kom dagen och vi fick veta att vi inte skulle få de då. det blev framflyttat någon dag och när den dagen kom hända samma sak. inga datorer där inte.

mer och mer hopp och glädje började sakta men säkert försvinna hos eleverna. Men vi fick då veta att veckan efter skulle vi få de för de hade inte hunnit installera alla program på alla datorer än och det var tydligen orättvist att dela ut datorer till bara en arenakulturklass i taget. så då fick vi vänta igen. men vi höll hoppet uppe ändå.

efter en vecka blir vi svikna igen och får veta att arenaklasserna aldrig varit prioriterade från första början som skolan sagt. vilket är väldigt konstigt eftersom vi har mest teoretiska ämnen på hela skolan. man kan ju förstå att media, musikproduktion och film fick före. men sedan gick det över gränsen när teater och dans fick sina.

vi stod där med hakan ner till tårna och ögonbrynen nuddade näsan. helt sjukt.

.

alla blev bara mer och mer upprörda av denna dåliga och lögnaktiga information. klagade gjorde om någonting.

sen fick vi förklarat av våra mentorer att vi inte vari prioriterade och att datorerna skulle komma den tjugoandra september. och vi skulle tidigast få de vecka trettiosex.

det fanns alltså inget annat att göra än att klaga, vänta och sucka. så vi väntade.

veckan kom och i tisdags fick vi veta av självaste datateknikerna att vi skulle få de dagen efter. alltså onsdag.

man trodde inte att man hade någe hopp kvar men man upptäckte snabbt hur alla blev glada igen och förvånade över hur veckorna gått snabbt. alla taggade.

.

det blev onsdag och gissa vad som händer.

jag vet. de sa att våra datoreR INTE finns. att de aldrig blivit PRODUCERADE. helt stört.

det gick en massa rykten om att vi inte skulle få några datorer förän efter jul och en massa annat. alla blev så ruggigt förbannade. i stort sätt alla gick och pratade med rektorn och teknikerna den dagen.

av rektorn fick vi veta att vi kommer få datorer innan jul, så det var bara ett rykte om motsatsen. men inte resten. vi skulle inte få nya datorer. vi skulle få ett år gamla datorer som blev inbeställda förra året. dock så sa hon att de var oanvända. mend et fick vi senare veta att det var fel också. de var begagnade. östra gymnasiets treor från förra året hade haft dei ett år, så de var alltså inte bara gamla utan och smutsiga och använda. det kunde ju seriöst inte bli värre nu.

jo det kunde det för vi fick veta att vi inte skulle få nya datorer ens efter ett tag. ni ska bara veta vad alla var ursinniga då. sen fick vi till slut också veta som grädde på moset, att så här var det tänlkt redan från början. att ungefär tvåhundra elevr skulle få begagnade datorer. så det var alltså redan bestämt.och allt detta för att kommunen vägrade betala pågrund av deras lilla sparbössa. hur tänker de seriöst.

alla hundrasextio elever var arga, lednsa, kränkta, besvikna och särbehandlade. ingen rättvisa där inte.

lärare och rektor blev mer och mer arga och upprörda. det fanns i stortsät ingen glädje kvar. jag mådde så ruggigt dåligt liksom alla andra också.

.

folkmringde sina föräldrar som blev arga. alla var arga. alla pratade om det. och grejen var den att det var inte alls midgårds fel, förutom att de gett ut fel information. men annars var det endast kommunen.

.

alla elevr blev så upprörda så vi var bara tvugna att göra något. så en klass ringde tv4 som kom dit och filmade och intervjuade. som förövrigt visas nu ikväll.

vi ringde vk. och de intervjuar idag. vi var alla beredda att gå långt med det här. 100 procent skulle vi satsa. de skulle inte få. komma undan med detta. de hade så sjukt många emot sig också.

vi mailade den ansvarige för det hela. Faroki. "tuttifrutti".

och han kom till skolan idag. vi togut ca tre representanter från varje drabbad klass och hade ett möte med honom. vid ett idag.

.

vi var väldigt bra. dock var inte han liksbra, för han kunde inte svara konkret på några av våra frågor. han bara fortsatte att säga att han  inte kunde lova eller svara på det.

vi satt länge och diskuterade. men eftersom vi knappt kom någon vart för han intenkunde svara så blir det ett möte imorgon också förhoppningsvis om den högsta chefen kan komma. då blir det andra bullar.

.

det är i alla fall datorhistorien.

åh jag blir så arg av att bara tänka på det.

.

och folk blir typ förvånade av att vi går så långt med det här och över att vi har så bra argument. men det är väl självklart att vi gör något åt saken. man kan ju inte bara sitta och klaga. det blir det ju inget av. folk tror typ att unga inte kan ta tag i något själv. vilket är ruggigt fel.

.

som på affärer när man vill lämna tillbaka något så vägrara de låta en göra det när man själva kommer. man måste verkligen bli arg och klaga för att få sin vilja igenom. går inte det så tar man dit sina föräldara och då går det minsann. det är ruggigt dålig stil.

så ska det inte behöva vara. detta handlar om rättvisa. och det är väl ändå vad sverige hela tiden snackar om. speciellt nu när det precis varit val. alla ska ha samma tillgångar. börja på samma nivå, samma rättigheter. det ska vara rättvist. JUSTICE. och det är det vi kämpar för. varför ska vi hundrasextio elever bli leftovers. och inte ha samma rättigheteer som resten av samma ålder. speciellt när vi har blivit lovade.

vissa kanske tycker att vi har gjort alladeles för stor grej av det här. men jag säger bara släng dig i väggen. detta är en stor grej. det hadlar om att bli rätt behandlad. särbehandlade är vi nu för stunden.

.

.

YOU MAY BE ONE PERSON

BARA en väldigt underbar dikt som jag endast älskar. sanning. och något som för vissa kan vara väldigt viktigt att komma ihåg.

även fast det kan kännas som att man bara är en bland alla andra. så är man unik. man är vacker och syns för den man är.

.

jag blev nominerad av Marika Elgale

dom som blir nominerade måste skriva ett inlägg

på sin egen blogg.

i de inlägget ska du skriva 7 fakta om dig själv.

- och sedan nominera 7 andra bloggare

7 fakta om mig:

 

Jag är väldigt otålig, har inget tålamod alls.

Jag har ett ärr under hakan, men ingen aning varför.

När jag var liten ville jag bli syerska- som jag kallade det.

 

expert på att gråta.

Jag har i stort sätt aldrig beslutsångest, men jag ångrar mig fort.

Jag gör mitt bästa för att hjälpa folk runt omkring mig.

är beroende av skratt.

.

JAG NOMINERAR:

.

julia helleday

sofie kollberg

emma persson

alice risholt

stina persson

emilia kottorp

olivia nilsson

.

tack och hej leverpastej.

.

HAR precis sett klart den typ sorgligaste filmen. okej inte den sorgligaste. men en av de. ha sett många.

Det var ett tips från kin vän marika. och jag tipar vidare. den heter i am sam. handlar om en man som är utvecklngsstörd. han har fått ett barn och mamman lämnar honom och barnet. han uppfostrar barnet och vid sju års ålder så tänker staten ta henne ifrån honom. för de anser att han inte kan ta hand om dottern med tanke på hans störning.

den är helt grymt bra. men helt sjukt vad jag hulkade. är det inte konstigt hur man kan gråta av en film. jag gör det jätteofta.

.

filmer kan väcka så mycket känslor. man sätter som in sig själv i situationen och tänker hur det skulle vara om det handlade om MIG. jag undrar var alla filmskapare får sin inspiration ifrån. ja menar det måste ju avspegla på något. något de sett, hört, upplevt, tänkt. något som berört de. eller bara något de tyckte var bra. eller dåligt.

I vissa filmer brukar det ju komma fram att den är "based on a true story". men jag undrar om inte alla filmer egentligen är det. inte att exakt allt har hänt på riktigt. jag menar skräckisar och sånt är ju lite overkliga. men själva tanken avspeglar väl ändå något. oftast så finns det någon slags tanke bakom.

är filmer faktiskt bara en "förverkling" av våra tankar.

och vi som ser filmerna. vad är det som gör att vi tycker om de. handlingen verkar bra. spännande, rolig, romantisk. man väljer ju efter vad man är sugen på. beroende på ens humör. ens TANKAR för stunden.

.

nu finns det ju sjukt många filmer och fler skapas vareviga sekund. tänker man inte jätteofta och undrar hur många olika stories det går att hitta på.

men oftast så är det ju ungefär samma handling, skillnaden är mest bara att det är från en annan vinkel. ett annat perspektiv. vi ser saker olika. och gör saker olika, eftersom att vi tänker saker olika. därmed fler filmer, böcker och åsiker. vi funkar ju bra konstigt alla fall.

.

Eminem – Love The Way You Lie

.

bilder tagna av mästerfotografen elin hedström.

.

VAR hittar man ord för familjen. hur ska man kunna beskriva sin familj med ord. varför finns det inte tillräckligt med ord.

varför ska det vara så jobbigt att ha en familj. ha några som man bryr sig om. några som älskar en. några som man skulle ge upp allt för. varför ska det vara så jobbigt.

nu kanske du tänker. men vadå. allt det där låter ju positivt och najs. men det är just det som är grejen. man kommer alltid till en punkt då allt det här underbara slits i bitar. det behöver inte vara någon meganledning. behöver inte vara någons fel. men det slits i bitar. för att någon flyttar ut ur huset. någon är bara väldigt mycket borta på kvällarna. någons syskon kanske gifter sig. vad som helst som är en förändring kan förändra så mycket. och det är ju kanske inte så konstigt. det är ju en förändring. det är ju självklart att något kommer ändras då. något kommer inte bli desamma som innan.

varför ska det vara så svårt med saknaden. det finns så mycket men kan sakna. och man spiller så mycket kraft på att sakna. vad det än är så tar det ut på en så mycket.

jag sa för ett tag sen till jonas den här tråkiga vitsen "det enda som blir större ju mer man tar bort är en grop".

han skrattade inte som brukar göra är någon drar ett skämt. kanske för att det inte var så ruggigt kul. eller för att hans nästa replik skulle innehlla något klokt och mindre roligt. Han sa bara enkelt. "nä. saknaden blir också större ju mer man tar bort". det slog mig rakt i ansiktet. för det är så ruggigt sant.

ju mer man tar bort ju mer saknad känner man.

detta år ha innehållit saknad av olika slag. det innehåller saknad av olika slag och kommer innehålla saknad av olika slag.

varför ska det vara så jobbigt att ha en familj. ha några som man bryr sig om. några som älskar en. några som man skulle ge upp allt för. varför ska det vara så jobbigt. man brukar ju säga att ju mer man har ju mer har man att förlora. mer att bevara. mer att skydda och bry sig om.

jag älskar min familj mer än allt annat. men varför ska saknaden vara så stor. så svårt att hålla något kvar när det redan är borta. har väldigt svårt att ställa om mig på att något inte är likadant som det egentligen skulle varit. varför är det så svårt för. kan man bli för trygg?

.

.

IDAG har jag träffat olivia äntligen. vi satt nere vid kajen. like always. och myste med middag. min mat bestod av banan, créme fraiche, baguette, honung och flingor. gott.
vi pratade på för fullt och som alltid så räcker aldrig tiden till. tur att det finns fler dagar.
det är så jobbigt för man märker hur mycket man behöver människor i sitt liv när de inte alltid är där som de brukar. jag och olivia gick i samma klass och träffades ju därför varje dag. så det är så annorlunda nu när vi går på helt olika skolor. det kan ibland kännas liksom att när man träffas att vi bara är gamla klasskamrater som ses. att man i princip lever ett nytt liv nu. så kan det kännas. men så är det verkligen inte. man måste påminna sig själv om det. allt är som vanligt. det är bara annat och tänka på nu. en massa annorlunda att fylla hvuvudet med. det kommer ta ett tag att änja sig. men när det nya väl blivit en vana så kommer resten falla på plats också. jag bara vet det.
.
tack och hej leverpastej.
.

.

JAG ÄR INGEN SOLDAT. även om jag är sjuk och min förkylning tar kål på mig så lyckas jag inte stå still. jag fungerar inte då.

När man är i skolan och sjuk så är ju tanken att man ska ta det lugnt. men jag gör oftast inte det ändå. speciellt inte om man ska göra något fysiskt. då tycker jag inte om att sitta på sidan. jag är väldigt tävlingsinriktad av mig och är både dålig förlorare och dålig vinnare. jag försöker bättra mig på den fronten. man jag tycker verkligen inte om att förlora. och älskar att vinna pch skruter gärna om det. hehe. kan låta väldigt ego för vissa. men jag tror många är så innerst inne. det är bara det att jag väljer att erkänna det. för det är så jag är. dock kanske inte så stolt över det. men detb är en anna femma.

men hur som helst. är jag ju sjuk och idag hade vi teater på estetisk verksamhet och å lekte vi en lek då man springer ganska mycket. man är i lag och ska tävla såklart. jag hade bestämt mig för att inte springa utan typ stå och vakta det som motståndarlagert skulle ta. så att jag skulle slippa springa. Men jag kan inte hålla mig ifrån sånt. jag måste vara med. kan inte stå still. jag fungerar inte då. så hela tiden kom jg på mig själv springandes igen och igen. Vi vann kan ju bara berätta. hehhe. skoj var det.

dock så blev min förkylning inte direkt bättre. så sedan när det var dags för något som kallas midgårdsjoggen. Man joggar eller promenarar fem kilometer. hela skolan gör det. det är obligatoriskt. men jag var sjuk och ficxk lov att säga till min lärare att jag iknte kunde vara med. för då skulle det bli ännu värre. så jag åkte hem vid typ kvart över ett med bussen.

det var skönt men faktiskt ändå tråkigt på något sätt. för det var ändå fint väder och det kändes ändå lite jobbigt att behöva missa den här traditionen min skola har. men jag har ju två år till. så det är lugnt. (vad lite det låter när man säger att det är två år. hjälp.)

.

NÄR jag kom hem så gick jag direkt och la mig i en soffa och sov i hela två timmar. sjukt skönt och precis vad jag behövde. nu mår jag mycket bättre faktiskt och har nog tänkt att vara med på dansen på skolan imorrn.

.

så här såg jag ut idag. väldigtmysig kände jag mig. typ de skönaste byxorna. väldigt slappt. och på topp en skön halsduk som värmde. najs.

.

Något man hoppats på ska lösa sig på ett sätt. och så löser det sig sen på ett annat sätt. ett sätt man aldrig skulle ha kunnat tänka på själv. är det inte underbart när något ordnar sig.

Det har just hänt för mig. ja har varit lite orolig över vissa saker och haft lite ångest ett tag nu. men idag så klarnade allt. det är nästan som när ett stökigt rum städas och blir till sitt vanliga jag. och man ser helt plötsligt annat än endast det som stökade ner rummet. skönt verkligen.

livet är ändå som ett rum. man har som en säng som man kan lata sig på och inte riktigt bry sig om något för att man kanske är less eller något liknande. en garderob och byråer som man lagt ner saker i som för stunden inte behövs eller plua ner sådant som man inte vill ska synas. men vi vet att det alltid finns där egentligen för det hör ju till ens rum. och är bara gömt. för vissst har vi alla någon gång snabbstädat vårt rum genom att proppa in allt i garderoben eller någon låda. det är en ganska enkel lösning fakiskt. för stunden. men när allting kommer omkring så måste man ändå ta tag i det till slut.

sen så har man en massa plats på golvet där man lägger saker som man inte orkar ta i tu med. utan man släpper det bara där. jag brukar ofta göra så med saker som jag ändå vet att jag använder ofta. så varför lägga undan det om ändå ska anv

nda det snart igen. man är ju lite konstig måste man ju änddå medge. Men det är tillåtet. för stunden alla fall. sen måste man ju ändå ta tag i det. när allting kommer omkring.

Min poäng är att ingenting är omöjligt så länge man har tro. tro på att det som verlkar omöjligt kan fixa sig. hopp om att något som verkar omöjligt kan fixa sig. det kanske inte blir enkelt men att tro hjälper. tro först och se sen.

.

mitt omöjliga fixade sig. jag trodde och såg sen. and look what i got. ain't no mountain high enough.

.

.

HAR ingen egen bild att lägga in så jag snodde en bild från min vän marika som tog detta foto idag ute i "höstvärmen".

Sen så vill ni inte se hur jag ser ut nu. helt förstörd och äcklig. blodsprängda ögon och svullen näsa.

Har nämligen inte haft den bästa dagen.

ni vet den känslan när man är sjuk och tung i huvudet. inte har någon motivation utan bara vill ligga ner i en skön säng helst hela dagen. när manär hungrig fast mätt. ont i kroppen men kämpar för att hållla sig på benen. stressad och pressad. trevlig fast less. ensam även fast man är bland folk. glad men bräcklig. snorig och hostig. få ont i huvudet av den efterlängtade solen. ångest över att saker inte blir som man trodde. att vara säker men bli motbevisad. man går utan att komma någon vart. gråter utan att det kommer tårar. känna saknad. inget hopp. känna hopp igen. vara nere. bli stark. panik för ingenting. och bara vara en knuff från att bryta ihop.

Att inte vilja träffa någon men vilja ha någon vid sin sida.

Det finns så otroligt många beskrivanden av känslan som funnits i mig idag. det har varit inte bara en bad hair daay, utan en bad LIFE day. SVAG är vad jag varit. inget att stödja mig mot har det känts som. även om det funnits stöd.

Jag är ju väldigt förkyld och ha precis kommit in i the månad. Så då brukar ju allting bli tusen gånger värre. men att allt dåligt hände på samma dag och samtidigt. det var inte det skönaste.

låter väldigt deprimerande att skriva såna här inlägg. men varför låtsas när man kan leva real. alla har dåliga dagar. även jag. även de som kan verka vara de lyckligaste på jorden. allt är inte alltid som det verkar. oj. vad poetiskt det lätt. men det är sant. man brukar ju säga att de som verkar väldigt starka det är de som oftast är svaga egentligen. jag tror det ligger något i det. för oftast så visar man inte hur det står till. man har en typ av image som man inte vill destroy.

en sådan dag hade jag idag. ville bara dela med mig av det. tur att jag har en så underbar kille som jag kunde få en perfekt passande kram av idag och en fantastisk mamma att komma hem till.

.

har ätit tacos med en del av familia. och nu soffpotatis framför fångarna på fortet med lillebrodern.

.

.

ÄR det inte underbart när man inser hur mycket man älskar någon. Och hur mycket man faktiskt bryr sig om personen och att man aldrig skulle kunna föreställa sig ett liv utan den?

För någon minut sen så kom det en sådan känsla över mig bara. Det var när pappa kom in genom dörren efter att han varit ute ett tag och cyklat i sina hurtiga kläder. och när han kom in så har han ett stort leende på läpparna och man bara ser glädje stråla ur hans ögon. och man bara vet att han är lycklig.

Och jag blev så glad över att han var glad. och jag insåg hur mycket jag älskar min familj. Inte för att jag inte visste det innan. men ibland behöver det bara komma upp för en. hur mycket de betyder. Och det hände nu.

Jag älskar verkligen min familj över hela mitt hjärta. Det är riktig kärlek. Real love. och det vore bara tokigheter att tro något annat.

att älska någon är så svårt beskriva med ord eller på något sätt. men jag tror de flesta vet hur jag känner.

När man inser något sånt här så känns det som att hjärtat blir tusen gånger större. Så stor är kärleken.

älska dina nära och kära. ett gott råd. visa det. var glad över det. var stolt.

.

ps. bilder från gotland i sommar. ds.

.