IDAG så är solen framme och försöker värma så gott det går. Det ser faktiskt rätt härligt ut ute. När jag sitter här nyvaken i sängen och kollar ut genom mitt fönster med fladdrande markiser. Det blåser dock lite grann, Eller det ser förresten ut att blåsa ganska mycket. För träden dansar verkligen med hela kroppen där ute. HEHE. Men det kan ju vara varm luft man vet ju aldrig. Det känns inte så troligt men man kan ju alltid tro och hoppas det. Tro först och se sen liksom.

Jag får väl gå ner och kolla sen när jag hittar kraft. Men jag börjar tro och inse att det är kanske bara här där jag bor som det är kallt nu på sommaren och varmt över allt annars. För vi bor nära havet och då brukar det vara kallare typ.

För När jonas kom till mig igår så sa han att det hade varit typ tjugofem grader i solen hos de och vindstilla och hos oss var det bara typ femton grader och kallt i luften. Det känns väldigt drygt att det är så. För jag vill egentligen inte bo här heller för det är så långt ifrån stan plua att hela mitt liv är typ ändå i stan. Jag dansar i stan, går i skola i stan, går på stan i stan osv. Det finns inte något jag gör hemma förutom att sova och äta. Det känns lite onödigt att slösa bensin för att åka ändå hit för att äta och sova för att sedan ändå åka tillbaka till stan.

Onödigt säger jag bara.

Visst det är väldigt fint och mysigt att bo nöra havet men även om man bor i stan så kan man ju ändå ta sig till havet och bada eller vad man villl göra. Jag menar vi har ju bil så vart ligger problemet. Plus att det är verkligen inte bara jag som har mitt liv i stan utan det gäller hela min familj inom alla kategorier. Till och med william som är yngst i familjen går i skola i stan. Så enligt mig så är stan something to consider. Men mina föräldrar är fortfarande lite tveksamma, för vi har nöstan precis fått till huset som vi vill ha det. Renoverat kök och badrum och man har liksom fått till det man vill på sitt rum. SÅ jag antar att det är det som talar emot typ. Men aja. Någon gång i framtiden kanske.