IGÅR när jag var påväg hem på moppen från stan efter en trevlig kväll med Olivia. Då. Såg jag några blommor efter vägkanten. Det var lite olika blommor. Och det var väldigt uppdelade.

Som att de hade ett eget litet område som var deras revir. TYP.  Smörblommor på ett ställe, prästkragar på ett ställe, hundkex på ett ställe osv.

Och det fick mig att tänka på oss människor. Vi är som blommorna. För man har som ett litet/liten område/grupp som man känner sig trygg med och vill helst hålla sig till det. VI behöver folk vi kan lita på som vi känner oss trygga med för att må bra. Man vill tillhöra någon eller något och håller sig därför till det mest trygga, oftast. För det vet man att det aldrig kommer svika en eftersom att man alltid varit där. Låter lite krångligt kanske men det funkar lite så tror jag.

Men sen såg jag på blommorna att även fast varje art hade ett eget litet område så blandade sig vissa med varann. Och om inte så höll sig ändå alla blommor tätt intill varandra.

Och så är det ju med oss också. Att även om man håller sig till det som känns tryggast så är ju människan också väldigt duktig på att pröva på något nytt. Jag menar om man tänker på hur långt utvecklingen har kommit idag. Vi är väldigt sociala varelser och det skulle vi ju inte kunna vara utan andra människor.

Allt som har hänt genom tiderna har ju fått oss dit vi är idag. Bra som dåligt. Och allt det har ju alla påverkad på sitt sätt tillsammans. Det är nog aldrig som en människa har gjort något helt ensam. På något sätt är det alltid en annan person som har varit med alla fall på ett litet hörn. Vi är beroende av varandra.

Vi är som blommorna helt enkelt. Plus att blommorna växer nästan aldrig ensamma vad jag har sätt alla fall. För när man hittar blommor så är det ju alltid mer än endast en. och fortsätter man leta och titta noga så ser man att det finns flera stycken fler blommor. De växer ju där det är bra jord, bra med vatten och sol. Där blommorna växer som bäst. Så man kan som säga att de växer tillsammans.

Och det tycker jag att vi gör också. Vi växer tillsammans. VI behöver varandra för att växa i oss själva och med andra. Ganska coolt tycker jag.

Jag tror också att vi behöver bli påminda om det. Att vi är aldrig ensamma. Det finns alltid någon.

Och att vi behöver faktiskt varandra. Även om det känns mycket bättre och lättare att tänka att man klarar det mycket bättre på egen hand. Men man behöver faktiskt alltid någon.

Och det här funkar ju väldigt bra ihop. Att eftersom vi är beroende och behöver varandra. Så kommer man ju aldrig vara ensam. Det tycker jag känns tryggt. och det lyste upp min vardag och fick också mina hjärnceller att börja arbeta. Härligt. Livet är en härlig detalj.

ville bara dela med mig av mina tankar. SÅ.