ÄNTLIGEN. Nu har äntligen my dear friend Olivia kommit hem. Hon har varit i England i typ en evighet och hälsat på sin syster och systerdotter. Hur söta som helst.

Det är verkligen jättemysigt att hon har en syster som bor där. Det vill jag också ha. Eller alla fall någon släkting som bor utomlands. För då har man liksom en annan anledning än att åka på semster till att åka till ett annat land. Plus att om man har någon som man känner som bor i ett annat land och så är man med den där så får man oftast lära känna landet bättre och inte känna sig som så mycket turist. Utan uppleva sånt man aldrig skulle uppleva som vanlig turist.

Men hon har varit där alla fall och jag pratade med henne idag på telefon. Två gånger faktiskt för det vra hela tiden något vi skulle göra så att vi inte kunde prata längre. För både hon och jag är världens pratkvarnar och babblar på hela tiden. Jag tror faktiskt att vi ibland inte hinner med att lyssna på allt den andra har att säga för att vi säger så mycket olika saker samtidigt. HEHE. Men det är mysigt. För det är liksom så vi är.

JAG har verkligen saknat henne. Att få prata med henne och berätta allt nytt som händer i livet. Och att få vara med henne.

jag börjar få panik för vi har precis insett att vi inte är klasskompisar längre och att till hösten kommer vi inte att ses varje dag. Hur i hela fridens dagar ska det gå. Jag får panik. Så därför får jag ännu mer panik över att jag inte har träffat henne än i sommar. Snart är ju typ sommarn över. Nä verklien inte. vad snackar jag om? Den ha ju bara börjat. Men får ändå panik.

Vill vara med henne nu. Vill baka och mysa hemma hos henne och ta härliga kort som bara vi kan. HEHE.

Vi får ses snart. Det är alla fall sjukt härligt att hon är hemma. Jag blev så otroligt glad när det ringde och jag såg att det var hennes nummer. FINFINT.

OCH jag börjar tänka på allt som vi har upplevt tillsammans och det fick mig att vilja kolla igenom en massa bilder. Så här kommer några få av en helt oändligt stor hög av bilder.