Något man hoppats på ska lösa sig på ett sätt. och så löser det sig sen på ett annat sätt. ett sätt man aldrig skulle ha kunnat tänka på själv. är det inte underbart när något ordnar sig.

Det har just hänt för mig. ja har varit lite orolig över vissa saker och haft lite ångest ett tag nu. men idag så klarnade allt. det är nästan som när ett stökigt rum städas och blir till sitt vanliga jag. och man ser helt plötsligt annat än endast det som stökade ner rummet. skönt verkligen.

livet är ändå som ett rum. man har som en säng som man kan lata sig på och inte riktigt bry sig om något för att man kanske är less eller något liknande. en garderob och byråer som man lagt ner saker i som för stunden inte behövs eller plua ner sådant som man inte vill ska synas. men vi vet att det alltid finns där egentligen för det hör ju till ens rum. och är bara gömt. för vissst har vi alla någon gång snabbstädat vårt rum genom att proppa in allt i garderoben eller någon låda. det är en ganska enkel lösning fakiskt. för stunden. men när allting kommer omkring så måste man ändå ta tag i det till slut.

sen så har man en massa plats på golvet där man lägger saker som man inte orkar ta i tu med. utan man släpper det bara där. jag brukar ofta göra så med saker som jag ändå vet att jag använder ofta. så varför lägga undan det om ändå ska anv

nda det snart igen. man är ju lite konstig måste man ju änddå medge. Men det är tillåtet. för stunden alla fall. sen måste man ju ändå ta tag i det. när allting kommer omkring.

Min poäng är att ingenting är omöjligt så länge man har tro. tro på att det som verlkar omöjligt kan fixa sig. hopp om att något som verkar omöjligt kan fixa sig. det kanske inte blir enkelt men att tro hjälper. tro först och se sen.

.

mitt omöjliga fixade sig. jag trodde och såg sen. and look what i got. ain't no mountain high enough.

.