.

HAR precis sett klart den typ sorgligaste filmen. okej inte den sorgligaste. men en av de. ha sett många.

Det var ett tips från kin vän marika. och jag tipar vidare. den heter i am sam. handlar om en man som är utvecklngsstörd. han har fått ett barn och mamman lämnar honom och barnet. han uppfostrar barnet och vid sju års ålder så tänker staten ta henne ifrån honom. för de anser att han inte kan ta hand om dottern med tanke på hans störning.

den är helt grymt bra. men helt sjukt vad jag hulkade. är det inte konstigt hur man kan gråta av en film. jag gör det jätteofta.

.

filmer kan väcka så mycket känslor. man sätter som in sig själv i situationen och tänker hur det skulle vara om det handlade om MIG. jag undrar var alla filmskapare får sin inspiration ifrån. ja menar det måste ju avspegla på något. något de sett, hört, upplevt, tänkt. något som berört de. eller bara något de tyckte var bra. eller dåligt.

I vissa filmer brukar det ju komma fram att den är "based on a true story". men jag undrar om inte alla filmer egentligen är det. inte att exakt allt har hänt på riktigt. jag menar skräckisar och sånt är ju lite overkliga. men själva tanken avspeglar väl ändå något. oftast så finns det någon slags tanke bakom.

är filmer faktiskt bara en "förverkling" av våra tankar.

och vi som ser filmerna. vad är det som gör att vi tycker om de. handlingen verkar bra. spännande, rolig, romantisk. man väljer ju efter vad man är sugen på. beroende på ens humör. ens TANKAR för stunden.

.

nu finns det ju sjukt många filmer och fler skapas vareviga sekund. tänker man inte jätteofta och undrar hur många olika stories det går att hitta på.

men oftast så är det ju ungefär samma handling, skillnaden är mest bara att det är från en annan vinkel. ett annat perspektiv. vi ser saker olika. och gör saker olika, eftersom att vi tänker saker olika. därmed fler filmer, böcker och åsiker. vi funkar ju bra konstigt alla fall.

.

Eminem – Love The Way You Lie