JA. Det är alltså min födelsedag och den firar jag idag med min kära familj och min fantastiska mormor och min mormors man; min underbara Gösta.

Jag vaknade av att min familj kom vid någon tid på morgonen och väckte mig med frukost på sängen och presenter.

Frukost på sängen är KANSKE det bästa det bästa man kan få. För då behöver man verkligen inte göra något, inte röra sig alls. Utan man kan bara ligga kvar i sängen och njuta. Plus att man slipper den otroligt jobbiga och frustrerande ångesten över vad man ska äta. Vilket problem liksom. Men det är verkligen jobbigt tycker jag. För jag äter alltid samma sak. Vilket är galet irriterande.

Men nu slapp jag ju det denna morgon.

Sedan medan mina syskons föräldrar var borta så ringde min älskling. JONAS. Det är min fina pojkvän. POJKVÄN är verkligen inte det coolaste ordet men det känns inte som att det finns något direkt snyggare ord för det. SÅ AJA.

Hur som helst ringde han och jag fick äntligen prata med honom efter ett uppehåll på typ en vecka. För han har varit i Paris och därför har jag bara kunnat smsa honom men han har inte kunna svara för det kostar mycket mer att smsa från utomlands till sverige än tvärt om. Och det har inte varit så kul att inte få någon respons. Då känner man sig lite skitzofren faktiskt. INTE ok.

Efter ett samtal med Jonas så kom våra föräldrar tillbaka och hämtade oss för att vi sedan skulle till mormors lägenhet och äta tårta.

Så det är vad vi har gjort nu. En prinsesstårta. Supergod. Just en PRINSESStårta passade ju bra dag också när kronprinsessan Viktoria ska gifta sig.

Och det är det jag och min familj, precis som säkert resten av hela sverige också tittar på nu.

Så jag ska inte skriva så mycket mer utan vända mig om mot TV:n och kolla på alla kungligheter.

JUST det. kanske ska berätta vad jag fick. Jag fick en kopp av mina syskon. En SYMASKIN av mina föräldrar. Så nu är det bara att köpa massa tyg. Sen kan ja börja sy en massa sommarklänningar och annat. Det har jag längtat efter länge. Jag är kanske inte lika bra och effektiv "sömerska" som min syster JULIA. Men det är kul alla fall. Vilket, tycker jag, är det som spelar roll. HEHE. sen fick jag ett presentkort på makeup store, då man också får en sminkning av speciga människor och bra sminktips.

Det var end of story hittills för presenter. Fast jag ska få något senare av min mormor. Sen just det jag har fått en bukett av mormor och Gösta, med sexton rosor. Superfint.

Sedan har jag fått ett oräckneligt antal grattishälsningar från en massa på facebook. Mycket härligt.

TACK till alla!

DET här armbandet fick jag av sötaste Sofie idag när jag var hos henne. I tidig födelsedagspresent. Hur FINT som helst! Och det gulligaste är att hon har ett likadant fast istället för att hon har en nyckel så har hon ett lås. Vilket visar mycket på att vi behöver varann ganska rejält. SÖTT.

BARA en tanke. Något som jag kom och tänka på idag när jag var på min väg mot Sofie.

Jag satt och väntade på bussen när en gammal gubbe med käpp kommer mot mig och frågar om bussen till Tomtebo går från den busshållsplatsen. det gjorde den också och han satte sig då, som jag, för att vänta.

Han var rätt så trevlig och ville hela tiden prata med mig. Han frågade om jag hade en lägenhet på Tomtebo. Om jag hade gått ut skolan och hade lov. Han berättade om sin katt Kalle, hur hans dotter hade tvingat på honom katten i höstas mot hans vilja. Men att han nu tycker om katten och har blivit fäst vid den. Han pratade på mycket och länge. Och jag kunde inte hindra mig själv från att tänka: "är han full?" "varför skulle han annars prata så mycket med en främling?". Det låter väldigt dumt och patetiskt (vilket det verkligen är också), men så tänker verkligen de flesta. Så är ju samhället nu för tiden. Om någon helt okänd pratar med en så är den full, en våldtäktsman eller bara allmänt störd. Hur tragiskt är inte det.

Man tänker liksom inte på att personen i fråga kanske bara är social.

Om det är på en fest eller något liknande då det är meningen att man ska vara social så är det ju inte konstigt. Men bara på stan, vid till exempel en busshållsplats, där det inte är något bestämt så blir man genast väldigt misstänksam och obekväm. SÅ borde det inte vara tycker jag.

Man ska väl ändå kunna prata med folk utan att ses som ett WEIRDO. Tänk vad kul det skulle vara. Då skulle alla vara mycket sociala tror jag. Det känns också som att det skulle bli en gnutta mindre skitsnack. Men det är bara vad jag tror. HEHE.

Nu har jag kommit hem från sofie. När jag kom innanför dörren så var mina skor dyngsura. VARFÖR då? JO. det regnar ju ute så här på sommaren. Inget konstigt alls. nä för det är ju den svenska sommaren. nä men. Just i idag när jag skulle ta mig ur huset efter några dagar spenderade hemma så regnar det. Inte så jätteskojigt. Kan det inte bara snälla bli sommar nu på riktigt. Jag blir så besviken på sommaren om den ska fortsätta så här. Men jag klarade mig rätt bra ändå. Och jag blev snabbt uppmuntrad när jag kom till Sofie för hon hade varit den gulligaste i världen och gjort BLÅBÄRSPLÄTTAR. Himmel säger jag bara. Så himmelskt gott.
.

Vid klockan ett var det dags att åka hem. Då hade jag redan fått tre akutdesperata sms from my dear sister. Hon bönade och bad att jag skulle komma och rädda henne från kylan. För hon jobbar nämligen med att sälja jordgubbar i sommar och då sitter man ute hela tiden och eftersom att denna sommar tycker det är så kul att ändra väder stup i kvarten så blir det bara bajs av alltihopa. Hon satt alltså helt blöt och frusen nere vid konsum och ville att jag skulle komma och lämna lite regn- och vinterkläder åt henne så hon skulle slippa dö. MEN. Jag var ju långt borta hos Sofie så det blev ju lite svårt att bli hjälte för sekunden. Men så fort det var dags att åka så skyndade jag mig så myckert som bara möjligt. Det gick ju inte jättebra kanske eftersom att jag åkte buss. Och då är det ju busschauffören som bestämmer. AJDÅ DÄR SPRACK DET. SÅ. därför så var jag inte hemma förän klockan två och då var det ändå bara en timme kvar till Julia slutade. Så det kändes lite onödigt att cykla dit och sen hem igen. För jag är inte den snabbaste cyklisten om man säger så. Men nu är hon hemma och vi ska mysa MYSA.

EFTERSOM att jag är femton år och ska fylla sexton (nästa vecka faktiskt), så har jag precis gått ut grundskolan. Jag har inte riktigt förstått det än helt. Men jag har börjat inse det lite grann nu. Och det gör mig både GLAD och LEDSEN. Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta som man brukar säga.

Det är så blandade känslor och tankar för jag har precis lämnat den mest fantastiska klassen och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna gå i skolan varje dag utan de. Min underbara konstiga klass. Det finns inga som de. Vi var så otroligt tajta och det är så typiskt att man ska skiljas när man är som närmast varann. INTE OK. Men som tur är så kan man ju fortfarande träffas. även om det inte är samma sak så funkar det ju ändå. För man vill ju inte gå om ett år direkt. hehe. man måste gå vidare i livet. vilket jag är på väg att göra. eftersom att en ny skola och en ny klass väntar nu efter sommaren. GYMNASIET. helt sjukt vad fort det har gått.

JAG gick ju nyss i mellanstadiet och var så glad över att jag fick börja sminka mig. Jag var ju alldeles nyss sju år och höll min nyfödda bror i famnen för första gången. nä förresten jag satt nyss på dagisgolvet och lekte med barbie. VAD händer liksom? nu har jag gått ut nian. NIAN. Allra högst uppe i näringskedja, inom grundskolan.

Det har ju typ alltid varit nian man har varit rädd för när man var yngre. världens respekt liksom. Och nu var det jag som gick i den klassen. ofta någon skulle vara rädd för mig och mina kära före detta klasskamrater. Jag känner mig ju fortfarande som en liten korv. undra om man någonsin kommer känna sig stor. hehe.

MEN jag tror inte jag vill bli stor. Jag trivs rätt så bra med där jag är nu. Jag tycker om att längta efter något hela tiden. Just nu längtar jag efter sommar och sol. Och jag har många förväntningar inför gymnasiet. Det kommer nog bli AWSOME.

Så det här med att sluta nian. Det känns skönt att sluta, men jobbigt att lämna alla fina människor. Men samtidigt så känns det väldigt roligt göra något nytt. En förändring. En ny milstolpe i livet.

Man måste ta dagen som den kommer liksom. Det får mig att påminnas om min förra klassföreståndare HANS. Han är helt Wonderful. Seriöst den bästa läraren. Han sa att det som händer, det händer. What will be, will be. Que sera, sera. det kommer från en sång som är jättemysig och harmonisk (oj "harmonisk", vilka konstiga ord jag använder). Men den är värd att lyssna på.

JAG blev lite sötsugen och bestämde mig för att baka något gott och enkelt. Efter en stunds funderning om vad jag skulle orka baka så slutade det med havrebollar. Nä vänta nu. det heter det väl inte? just det chokladbollar. så var det. hehe.

nämen om sanningen ska fram så vet jag att det heter chokladbollar, men det står havrebollar på ICAs havregrynspaket, vilket är väldigt konstigt. Rent av ett litet störningsmoment för mig faktiskt.

Visst. Det låter nyttigare med "havre" istället "choklad", men då tycker man ju att det borde vara någon märkbar förändring i receptet.

Det enda som ja kunde se som var skillnad nu var att det var en fjärdedel mindre socker i, men det är ingen MEGAskillnad direkt och alla vet ju att chokladbollar är onyttigt. SÅ. Vem försöker ICA egentligen lura.

MEN hur som helst så blev chokladbollarna goda och det är det som räknas. Själv har JAG inte smakat de än (jag har faktiskt inte ens rullat de), men det var pappa som kom hem precis när smeten var klar och smakade en bit. Och han gav bra kritik så jag får lita på honom.

I och med att han kom hem så insåg jag hur ensam jag har varit idag. Det är verkligen ingen som har varit hemma idag. Förutom jag. Inte ens Doris (vår katt) har varit hemma, hon har också varit ute på andra ärenden.

Vad hon har haft för sig vet jag inte. Kanske jagat möss eller något. HEHE.

Men det har varit skönt faktiskt. Att inte behöva bry sig om någon för en dag. Förutom min bror då som jag är barnvakt åt, men han har ändå varit hos en kompis och på golf så jag har inte behövt ha så mycket ansvar.

Jag tror man kan behöva såna dagar då man bara behöver tänka på sig själv. Det kan låta lite egoistiskt men ändå en sanning enligt mig.