.

ÄR det bara jag som inte älskar att det regnar. Så galet BLÄ. Det finna mycket blä i just den här perioden av åre tycker jag. All stress och press börjar nu. Regnet. Det grå träder fram. Solen syns knappt. Ingen mer oskyldigt blå himmel förrän långt fram. Skolan börjat och allt bara sätter igång. Man vill göra annat en plugg så sängen blir använt inte förrens sent. Trötta morgonar. trötta kvällar. Trötta dagar. förkylning. halsont. tungt huvud. Jag får liksom ingen ordning. Väntar på höstens starka färger som kan ge mig hopp. Gråa dagar definitivt.

WILLIAM fick nyss en väldigt ovanlig impuls för hans del. Han började med att plocka ur diskmaskinen och bara göra allmänt snyggt i köket. Det är ju nästan pinsamt att jag satt precis bredvid vid datorn medan han städade. MEN men. Sen när han var färdig i köket så sa han bara helt lugnt och säkert. Jag tror jag ska gå upp och städa mitt rum. Jag och Julia bara stod kvar med gapande munnar och hakan nere vid tårna. Jättekonstigt at de orden just kom från våran nioåriga lillebror som inte alls är en städarperson alls. Eller visst ibland. Men ja. Ni vet hur man är när man är i den åldern. Inte så entausiastisk till ordning.
Men William fick alla fall en plötslig impuls. En sådan som alla kan få ibland.
Jag brukar få imupler efer jag varit sjuk ett tag att typ städa hela huset. För då har man legat och degat så länge så då vill man bli av med energin på något sätt. Och varför inte göra andra glada samtidigt liksom.
Nu vet jag inte om william fick sin impuls för att han suttit stilla så länge. Han har typ suttit vid TV:n i kanske två timmar men det är ju inte något nytt. Så jag vet inte riktigt vad det var som satte igång det. Men något bra gjorde han alla fall. Och det är ju egentligen bara det man behöver veta. Men jag väljer att gå lite ner till botten med det och lägga ner en liten tanke i det. Föt är det inte konstigt egentligen hur vi ibland bara gör saker. Visst att göra spontana roliga saker. men det är ju för att man vet att det kommer bli en upplevelse eller bara en kul grej.
Men såna här saker som att hjälpa till, göra saker som man inte brukar göra. Något som man bara vet att folk kommer bli glada över.
Jag skulle gissa att Berömmet är anledningen bland annat. För när William hade diskat i köket så berömde Julia honom. Och det var inte förän efter det som han gick och städade rummet. Så han blev ju säkert peppad och glad över att han gjort något bra. Men sen så kan det ibland vara så att man vet att man gjort något bra men ingen uppmärksammar det. Inget beröm.
Är det så hemma hos er också att när ni glömt något eller gjort något fel så uppmärksammas det mer än om man gör något bra. Och nu skriver jag inte så för att peka ut någon men jag tror att det är så med alla. Har ingen aning om varför.
Och det är ju nog i oss alla en stor anledning till att man lättare gör fel än rätt. För när man gör fel så vet man säkert att man blir uppmärksamma. och hur patetiskt och själviskt det än låter så är det nog ändå så vi människor fungerar. Vi har alla ett uppmärksamhets-behov.
Men se om det är någon större bra grej som gör. Typ städa sitt stökiga rum. Som syns rätt så mycket för det mesta. Så vet man att man kommer få beröm om någon vet om att man gör det. Så beömmet är ju hela skurken i dramat. Mer beröm i Världen behövs. För det är ju ofta så att om någon klagar på en så fastnar det rätt så länge. Om något dåligt har hänt under en dag så är det oftast det dåliga man kommer ihåg och så utan att man märker det så förtränger man det positiva som hänt. det dåliga tar ofta över i våra liv. Så därför behövs det ju mer Beröm än klagomål. Typ dubbelt så mycket beröm som klagomål. För att berömmet ska fastan och inte tvärt om. SÅ.
Kan det vara så att vi borde beröma mer. Uppmuntra varann.
nu låter ju detta som att det är jättenkelt. Det är det ju förstås inte. men varför är det så lätt att klaga då?
Kan det faktiskt vara så att vi faktiskt tror att vi mår bättre av att klaga på någon annan. För att då känner man sig bättre själv? Vad sitter egentligen problemet. Hindret?
Borde vi inte kunna vara glada för varandras skull. Är vi verkligen så själviska?
.



.
FÖRE STÄDNING.
.



.
tack och hej leverpastej.

.
DET här är en av de första bilderna jag tog när jag hade köpt min kamera. Det var två år och några månader sedan jag köpte den och tog det här kortet. Då var jag blond och korthårig. Nu är jag verkligen inte blond längre och har inte direkt kort hår heller. Mörkt och långt hår. Tänk vilken förändring ändå. Typ raka motsatsen. Tänk ändå hur man förändras hela tiden och då inte bara utseendemässigt utan också i sin personlighet. Det är ändå intressant att kolla tillbaka några år av sitt liv (oj nu lät det som att jag är hur gammal som helst) och se hur man förändrats. Min fråga är när slutar man förändras? Det känns som att man förändras mest när man är yngre. men samtidigt så borde man inte förändras hela tiden eftersom att man utvecklas hela tiden? Men då är ju frågan. Är utvecklas samma sak som att förändras?
Man brukar ju säga att tillsut så har man hittat vem man verkligen är och vet vad man vill med sitt liv. Men det betyder ju inte att man slutar utvecklas. Man utvecklas ju hela tiden i det man gör ju mer man satsar på det. men då det här med förändring. Då skulle jag säga att det inte allsa är samma sak som att utvecklas. Men att de hör ihop för när du utvecklas så förändras du ju också lite grann. Och när du förändras så utvecklas du ju också på något vis. Men sen så är det ju inte alltid så att förändringar och att man utvecklas märks eller syns. Det är som när man klipper sig. Och kanske bara klipper topparna. Det syns inte så mycket kanske men håret mår bättre och kan fortsätta växa eftersom det mindre bra har klippts bort. Kan man likna det här med livet.
Man brukar ju säga att ingen kan förändra dig förutom du själv. Och så kan de nog vara med att utvecklas också. För om nu de är så att om du förändras så utvecklas du. Då måste det ju betyda att bara en själv kan få sig att utvecklas eftersom man bara kan förändra sig själv. Visst kan andra människor leda en på rätt väg ock stötta en. Men. Skulle man faktiskt kunna säga att det du förändrar hos dig själv. I ditt liv. Det utvecklas också och det formar dig till den du kommer att bli. och nu då eftersom att man utvecklas varje dag så förändras man ju också varje dag och då är det ju faktiskt så att man aldrig helt kommer att veta exakt vem man är. Man kan ju ändå känna sig säker på sig själv. Det är inte det jag säger. men grejen är ju den att det finns alltid något nytt att upptäcka. Så länge man vill det.
.

.
DET här är En solros som william odlade i skolan för ett tag sedan. han har verkligen gjort det några gånger förut. Men ingen har slagit ut någonsin. Jag tror inte att det ens blivit någon knopp. Men nu Efter många förslk så har den här slått ut. Så stor och fin. Man brukar ju säga. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Och det är verkligen sant. Nu när det tillslut hände. Då blomman tillslut slog ut. Så blev den vackrare än någonsin.
Är det inte underbart när man har kämpat och hoppats på något länge. Och sedan tillslut så kommer resultatet och det är bra. Det är ju verkligen en glädjestund tycker jag.
Att vänta på en solros är bara ett enkelt exempel i en sådan situation.
.
tack och hej leverpastej.
Lars Winnerbäck – Ett sällsynt exemplar
.

.
ÄR  DET INTE UNDERBART ATT ÄLSKA NÅGON. Att bry sig om någon. Vara ledsen när personen är ledsen, glad när den är glad. Finnas där för personen. Trösta personen. Vara stolt över personen. vara arg på personen. Älska personen.
.
Det här är bilder på syskonen Helleday från förra sommaren som då spenderades i Örebro. Och på just den här dagen när bilderna togs så var det mormor och Göstas bröllops dag. Och det var det nu igen igår. Så grattis till de!!!!
.
Jag älskar verkligen mina syskon. Min lillebror. Min storasyster. William och Julia. Så härliga. De har båda helt underbara personligheter. De är som lika. Vi är alla tre lika. Ja eftersom att vi är syskon. Men ändå så olika. Är det inte coolt hur många underbara olika personligheter det finns. Jag menar alla är ju unika och sin egen. Men alla är ändå fantastiska på sitt sätt. Ganska coolt. Alla har liksom det lilla extra. och då kan man ju tänka att om alla har det lilla extra så är det ju likadant som att säga att ingen har det lilla extra. men så fukar det inte. Alla har den där bonusen. Det lilla extra. Och alla har sitt egna "lilla extra". Och det är det som gör alla så unika.
Och det är så kul att upptäcka andras "lilla extra". Vad som gör just de speciella. Till vilka de är. Vi är alla vackra människor men med något eget. Vi är alla som tummar fast med olika tummönster. Färger med olika nyanser.
.
Mina syskon är såklart två av dessa unika eftersom alla är det. Och de är tycker jag extra fina och mysiga.
Mina två skatter. Helt sjukt sköna. Vi är en perfekt trio som håller ihop väldigt bra. MYS. De bästa.
.









.
tack och hej leverpastej.
Du vet väl om att du är värdefull

.
NU på morgonen så väcktes jag av mamma. Hon berättade att klockan kvart över tolv skulle vi bege oss iväg till tandläkaren för att fixa till min söndriga tand. Så idag blev det lite mer sovmorgon. SKÖÖÖÖNT. Fast det är fortfarande väldigt svårt att sova åter igen pågrund av den här frustrerande fuktigheten. Man är varm hela tiden. men inte så att det är skönt. BLÄ som sagt.
.
Hur som helst så åkte vi sen ut i regnet och iväg till tandläkaren.
Grejen är att jag inte alls är rädd för att gå till tandläkaren eller något. Men när man väl sitter där så  hinner man tänka rätt så mycket. och jag tycker alltid att det är lika intressant att gå till tandläkaren. För det är ofta olika Personer. Och när man ligger där och de kollar koncentrerat på ens mun och tänder så ligger man själv där och kan inte titta på något annat än deras enorma ansikten som är onormalt nära ens eget. Men grejen är ju att det inte är konstigt för de gör ju bara deras jobb.
Det är typ så att det är bara "tillåtet" att glo på någon så mycket när man är hos tandläkaren. Det är som inte konstigt eftersom att man kan inte se så mycket annat än de som håller på med ens tänder för de är ju helt uppe i ens ansikte. Jag menar annars så är man ju bara helt efter om man sitter och glor på någon eller är så nära en person som hos tandläkaren.
Och Ibland (nu mer och mer tycker jag) så är det studenter med i rummet för att de ska lära sig. Eftersom att de också ska en dag bli tandläkare/läkare. Så är det på väldigt många jobb. Men det är ändå mest weird när det gäller sjukhuset och tandläkarn. För då sitter de ju väldigt koncentrerade och glor på patienten som läkaren undersöker eller vad han nu gör. Och det är ju yp också det ända stället där man kan sitta och glo på en person som håller på med något privat. För hur mycket det än för att studenterna sa lära sig. Så är ju patienten ändå en person som blir undersökt eller hjälpt av en anledning. För hur konstigt skulle det inte vara om någon skulle sitta och glo på en själv och typ ens vän medan man gör något. (om det inte är på en scen såklart). Och det är ju för att det är privat.
.
Jag säger inte att det är fel eller något. Men mer och mer så blir det privata lite mer offentligt. Utan att vi ens tänker på det. Man borde egentligen tänka lite på vad man offentliggör. Om de är något privat eller inte. För idag så finns det nästan inget privat längre. Faktiskt. Och det tycker vi ju inte är något konstigt. Eller?
Vad vågar vi egentligen reagera på? Vad vågar vi tycka är konstigt och sedan offentliggöra hur vi tycker?
Jag undrar om det kan vara så att istället för att offentligöra våra privata åsikter om saker. Så offentliggör vi privata saker i våra liv. Rätt eller fel?
Värt att lägga ner en tanke i.
.
Tillbaka till tanden. Den blev lagad tillslut och nu gör jag inte illa tungan. (lika lätt alla fall).
Ska till tandläkaren snart igen för jag ska fixa till tanden lite mer. För just den tanden är lite konstig. När jag gick i feman tror jag, så hoppade jag hopprep och ramlade på asfalten. och slog då ut en fjärdedel av min framtand. Den blev lagad med lite plast.
Grejen var bara att det är lite dåligt lagat. För färgen på plasten är helt fel. Den är mörkare än min tand och den är också längre än framtanden bredvid. Så det ska försöka återgärdas.
.
tack ch hej leverpastej.
.

.
DORIS gick nyss in för att äta lite mat, efter det så drack hon vatten, sen gick hon ut igen. och la sig på altanen och bara njöt.
Och jag tänkte bara är det inte helt underbart att njuta. Att vara nöjd.
Njuta kan ha många betydelser, men när jag slog upp ordet så var det en betydelse som jag fastnade för. Njuta - att kunna glädja sig åt något. Vördnad, ära. Att var nöjd. Är det inte en härlig beskrivning.
Ni kanske redan visste allt vad det betydde. Men jag är inte så duktig på ords betydelse. Man vet på ett ungefär eftersom att man använder orden. Men det är ganska kul att slå upp de och förstå själva meningen med ordet. För alla ord är ju påkomna vid olika tillfällen. Så alla har ju sin egna betydelse och innerbörd. Oväsentligt kan vissa tycka. men rätt så intressant ändå när man har rätt inställning.
Njuta - att glädja sig åt något. Man värderar något. Man inser att det finns gott. Och man glädjer sig över det.
Och nu slog det mig. Kan man inte säga att det också är en beskrivning till ordet FRID. Som jag skrev om igår. Jag har inte vetat exakt vad det inbär med frid. men det är ju så. Man glädjer så åt något och blir nöjd och lugn. Och därmed lycklig i sig själv. Jag tycker det är ganska coolt att inse saker. Att lite då och då upptäcka nya synvinklar på saker och ting. Det är som att se det ur ett annat perspektiv och då kan det man tänkte innan vara den raka motsatsen. Underbart.
Vi borde njuta av livet. Jag borde njuta av det som livet ger. Oftare. Tänk som Baloo i Djungelboken. Han är väl ett enda stort exempel på en njutare. Precis som Min katt.
.
tack och hej leverpastej.
Stefan Feierbach – Var Nöjd Med Allt Som Livet Ger
.

.
SOM jag skrev i början av sommaren så händer det mycket denna sommar. Det har varit begravning, bröllop, semester, läger, plus att Julia åker iväg.
Nu har det hänt ännu en till händelse. Min morfar har dött. Eller han egentligen inte min riktiga morfar. men så gott som. Han har alltid funnits i mitt liv. Han heter Gösta.
En riktig skön skojare. En underbar person. Så sjukt värd att älskas på alla sätt.
Han har varit sjuk länge. Och ni kanske vet att när någon är sjuk länge så är det nästan så att man går och väntar efter ett tag. I det undermedvetna. Förstå mig rätt.
Jag har bett väldigt mycket för honom. och det har gått upp och ner. Och han har alltid varit lika tacksam. Så glad varje gång jag sa att jag tänkte på honom och att jag bad för honom. Man hörde yckan i hans röst. Och lyckan i hans ögon när vi sågs. Han och mormor bor i södra sverige så vi träffas inte så ofta. Men det känns ändå som att dealltid finns här. I våra hjärtan.
Och så är det ju nu också. Även fast Gösta han lämnat oss så finns han ju ändå kvar.
.
Sen så även om man på ett sätt är förberedd. Så är man ju ändå inte det. När det väl händer så är det ju alltid en chock. Att någon man älskar ha försvunnit ur ens liv.
Är det inte en väldigt konstig tanke att en person inte exiterar längre.
Jag hade en väldigt fantastisk relation till Gösta. Han har fått mig att skratta oräckneligt många gånger. Han är den mysigaste. Han har fått min barndom (om man nu kan använda ordet "barndom" i min ålder.) till något som man verkligen ser tillbaka på och blir lycklig. Så härliga minnen med honom.
.
Jag tänkte alltid att den dagen då han skulle försvinna. Då skulle jag bryta ihop. Men när det väl hände så blev det först den reaktionen. Men efter en timmes sömn och tårar då kände jag helt plötsligt en väldigt ovanlig känsla för mig. Har aldrig varit med om något liknande. Jag kände frid. Det låter väldigt djupt kanske, men så djpt tycker jag inte att det är. Det beror på hur man ser på det. men det var en underbar känsla. Inte något som går att förklara. Men poängen är att det var den absoluta motsatsen till den reaktionen jag hade väntat mig. är det inte underbart ändå hur livet bara kan vändas upp och ner. Och bli så mycket bättre. Bara för att man ser det ur ett annat perspektiv.
Även fast jag kände frid över det som hänt, så var jag ju fortfarande otroligt ledsen. Men jag var som mitt i allt ändå lycklig. För jag visste att Gösta är på en mycket bättre plats nu. han mår så mycket bättre. Och han är trygg.
Och ni vet säkert att om ni vet om att en person som ni älskar mår bra och är trygg så blir man ju lycklig. Så det var det som gav mig hopp. För på något vis visste jag det. Underbart.
.
Jag kommer ihåg att innan gösta dog. Så frågade jag honom om han var rädd. Och han kom med det ultimata svaret kan man verkligen säga. Han sa att han faktiskt inte var det. För han visste vart han var på väg. Är inte det underbart. Att veta vart man är på väg. Och sedan vara trygg i det. han lätt så lugn. Harmonisk är det rätta ordet.
Så det var också det som fick mig att bli glad för hans skull när den hemska dagen plötsligt blev.
.
Så detta inlägg blir till ett minne av Min morfar Gösta. Som var den bästa. En lycklig person som jag älskar. Och min mormor som också är en lycklig person. Älskar henne och önskar henne allt gott och mycket mer än så. Min mormor är verkligen stark. En klippa.
.
Det coolaste och det mest vackra är ju ändå att vi kommer ses igen. FRID. Säger jag bara. FRID.
Jag tror det är viktigt i livet att uppleva den här frid-känslan. och då inte bara när någon försvinner ur ens liv. Utan bara i det vardagliga. Jag tror man mår bra av det.
Man brukar ju säga när någon dör "må han/hon vila i frid". Men jag säger till oss alla låt oss leva i frid. Det kan göra gott. 
.
tack och hej leverpastej.
Lars Winnerbäck – För dig
.

.
HAR inte jättemycket att skriva eller visa. Eller egentligen så har jag saker att skriva men jag har inga bra bilder att lägga in till det. Så. JA. Men nu så satt jag och kollade igenom lite äldre bilder på min systers dator. (Men julia var bara lugn. jag kollade inte på något otillåtet). och där så hittade jag bilder på ett par skor som jag tycker väldigt mycket om. De är från monki. Och när jag köpte de så var det rea så ja. De fick följa med hem direkt.
På de här bilderna så prövar jag kläder och skor inför en begravning.
Och jag tänkte bara att när jg ändå lagt ut två olika inlägg nyligen om skor så kunde jag ju lika gärna tråka ut er med ett par till. HEHE. Men i like it.
Jag tycker väldigt mycket om skor. Det finns så många snygga. Och varje sko har verkligen sin egna lilla personlighet och tro det eller ej men skor kan faktiskt säga väldigt mycket om personen som bär skorna. Det kan låta lite creepy. MEN. Det är ändå något som jag tror stämmer. Eller så kan det beskriva lite grann hur man mår för stunden. HUR som helst så är skor väldigt härligt. Det finns så många olika sorter, färger, klackar, mönster, stilar. NAJS. FINT.
.
Nu ska jag se på Moulin Rouge med Julia och vår vän Stina. De har bakat gott gott. Så nu blir det mys. Har själv aldrig sätt filmen. Men den verkar intressant. Så.
.

.
DENNA dagen så åkte jag och Jonas iväg till bäcksjön för att ta ett eftermiddagsdopp. Eller egentligen så hade vi inte ätit middag än men det lät bra bara. HEHE.
det var jättevarmt och skönt faktistk till min stora förvåning. skönt att svalka av sig.
Sen när vi kom tillbaka så bestämde vi oss för att tvätta och rengörs våra mopeder. Vilket mest för min del behövdes.
.
JAG har aldrig sen jag skaffade moppe förra året tvättat den. Jag vet faktiskt inte varför men jag har inte orkat tagit tag i det plus att jag inte vet hur man gör. För jag ha bara trott att man tar en slang och spolar lite. men idag fick jag lära mig att det krävs mycket mer än så. Jonas lärde mig att man skulle börja uppifrån och jobba sig neråt, precis tvärt emot vad arbetslivet säger. Vi använde högtryckstvätt, blött svamp och tvål och sprit för att verkligen få bort allt. Vilket jobb måste jag säga. Det var så otroligt jobbigt. Speciellt när man kom till däcken och man skulle sitta där och pillra. Sånt klarar jag inte av. Men jag kämpade på. och medan så stod Jonas på sidan och penslade och tvättade med något medel på sin moppe. Han var väldgt facinerad. Stod där och sa oräckneligt många gånger "wow", "oh my god" och dylikt. Han var så fascinerad över att medlet var så bra. Han sa att han blev så less på att det var så bra. Så då måste det verkligen ha varit magiskt eller något.
.
OCH då slog det mig. Kan något vara så bra att man blir less på det? Kan man bli less på att någit är för bra. och det kan man nog. För om man tänker på hur man ibland blir less på folk. Det är händer ju faktiskt ofta att det är för att personen är bra på npgot. Att han/hon är bättre än en själv på något. och då kan man ju bli less på den person. Det kallas ju faktiskt JEALOUSY. Men man bruka oftast förneka det men det finns ändå där. Det var bara en liten tanke.
.
tack och hej leverpastej.

.

MINA DAMER OCH HERRAR. POJKAR OCH FLICKOR.

.